Distans

Med lite distans kan det mesta lösa sig och man kan rycka på axlarna. Det betyder ju inte att man inte år reagera här och nu, mitti, när det liksom händer saker. Vi har under åren haft både mot- och medgångar och när vi stod där mitti och inte hade häst utan körde på trähäst i ett helt år, då var man inte så glad. Men så här efteråt kan man minnas det med lite humor och känna att sjutton vad vi slet, att vi stod ut liksom. Vad var det som var så roligt och fantastiskt att vi aldrig gav upp, trots att det såg nattsvart ut. Jo det var ju det här med voltigen, sammanhållningen, glädjen, lagarbetet, teamet som man kämpar tillsammans med. Alla behövs för att skapa just den där magin.

Bara jag tänker på det här blir jag alldeles glad och varm, för det gäng jag har gör mig så glad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0