Måndag morgon
Måndag betyder ju dels träning men också ny vecka. Denna vecka inleds med att köra sonen till skolan eftersom taxibiten inte löst sig än. Sen blir det jobb, där jag kommer ha fullt upp hela dagen och så till slut då, träning. Ser fram emot kvällen och hoppas vi ska kunna testa några bitar till idag.
Framsteg
Idag vill sonen ta sig upp och ut, det går framåt, om än med små steg. Själv ska jag sätta mig och skriva lite mer, fast inte blogg då utan annat jobb.
Bjuder på en bild
Hamre förra våren
Bjuder på en bild
Hamre förra våren
Varför
Vaknar man så tidigt en söndagmorgon när man inte behöver, har jag någon inre dold längtan att tortera mig själv månntro? Eller tränar jag bara inför vad som komma ska, när det väl blir tävlingssäsong igen? Hur som helst vaknade jag i fem-draget och kunde inte somna om. Typiskt dåligt!
Tror jag ska roa mig med någon av play-kanalerna, finns hur mycket lagom underhållande att slappa på soffan till som helst om man letar runt. Kan bland annat rekommendera en ny serie som sänds på tv3 som heter Revenge, gillar den skarpt faktiskt.
Tror jag ska roa mig med någon av play-kanalerna, finns hur mycket lagom underhållande att slappa på soffan till som helst om man letar runt. Kan bland annat rekommendera en ny serie som sänds på tv3 som heter Revenge, gillar den skarpt faktiskt.
Hemma
Jahapp, då var det färdigtränat för idag. Först ett pass med lag 1, de flesta var där idag, och framför allt Karre var tillbaka för första gången efter jul. Härligt!
Så passet gick mest till att gå igenom küren och få koll på hur saker kan tänkas funka på hästen. Vår bockgjord är jättegammal och dålig så även om vissa saker kan funka där får man tyvärr ganska dålig koll på hur det kommer bli på hästen, dels så är byglarna trasiga vilket gör att man inte kan träna rätt liksom. Dessutom är den mycket lägre än gjorden vi har på hästen och rundade handtag, vilket i och för sig är helt ok men ändå gör att det känns stor skillnad mellan bock och häst.
Så igenom hela küren på bocken, Karre fick se och känna på sina övningar. Över till hästen och känna på det hela i skritt vilket gick helt ok med det mesta. Sen skulle vi testa i galopp, vi gjorde då ett experiment och testade korta byglarna för att kunna stå bättre i dem men det borde vi inte ha gjort. Pau som ska sitta fast i byglarna när hon får upp Karre kunde inte alls få dem att sitta bra när hon körde vilket slutade med att de gled rätt duktigt båda två. Som tur var redde det ut sig och vi längde tillbaka byglarna igen. På något sätt känns det lite som byglarna sitter lite i lägsta laget, eller att man bara räknar med att alla voltigörer har två meter långa ben och utan problem når ner. Vilket de flesta borde veta inte stämmer.
Hur som vi betade av flera av positionerna i galopp vilket kändes rätt skönt. Vissa saker plockade vi ner nivån på redan nu så får vi bygga upp vartefter styrkan och säkerheten kommer. Vissa block funkar i princip helt redan nu, jätteskönt!
Så passet gick mest till att gå igenom küren och få koll på hur saker kan tänkas funka på hästen. Vår bockgjord är jättegammal och dålig så även om vissa saker kan funka där får man tyvärr ganska dålig koll på hur det kommer bli på hästen, dels så är byglarna trasiga vilket gör att man inte kan träna rätt liksom. Dessutom är den mycket lägre än gjorden vi har på hästen och rundade handtag, vilket i och för sig är helt ok men ändå gör att det känns stor skillnad mellan bock och häst.
Så igenom hela küren på bocken, Karre fick se och känna på sina övningar. Över till hästen och känna på det hela i skritt vilket gick helt ok med det mesta. Sen skulle vi testa i galopp, vi gjorde då ett experiment och testade korta byglarna för att kunna stå bättre i dem men det borde vi inte ha gjort. Pau som ska sitta fast i byglarna när hon får upp Karre kunde inte alls få dem att sitta bra när hon körde vilket slutade med att de gled rätt duktigt båda två. Som tur var redde det ut sig och vi längde tillbaka byglarna igen. På något sätt känns det lite som byglarna sitter lite i lägsta laget, eller att man bara räknar med att alla voltigörer har två meter långa ben och utan problem når ner. Vilket de flesta borde veta inte stämmer.
Hur som vi betade av flera av positionerna i galopp vilket kändes rätt skönt. Vissa saker plockade vi ner nivån på redan nu så får vi bygga upp vartefter styrkan och säkerheten kommer. Vissa block funkar i princip helt redan nu, jätteskönt!
Lördag=träning
Äntligen lördag, dags att åka till stallet igen och köra lite träning med båda lagen. Känns så skönt att vi nu har en klar plan över vår kür. Även om inte allt är görbart på häst riktigt än så har vi ett mål. Och om man nu ska vara helt ärlig, hur kul vore det om man satte allt i küren rakt av redan nu? Jag tror att det är bra att få jobba och kämpa lite för att nå dit men vill och inte bara lägga sig på en nivå som är lagom just nu. Lite klyschigt kanske men det finns något i det att man ska sikta mot stjärnorna, för då kanske man åtminstone når trädtopparna. Om man inte har mål och drömmar så blir man lätt vilse på vägen.
Ska se till att få sällskap till Viktor medan jag är iväg och så lite lunch innan det är dags att åka.
Ska se till att få sällskap till Viktor medan jag är iväg och så lite lunch innan det är dags att åka.
Filmdag
Tack vare Viktors eskapader igår så har vår dag idag bestått av film. Harry Potter och dödsrelikerna del 1 och 2 har rullat i dvd:n. Vissa älskar det, andra hatar det, jag tycker helt klart att det är underhållande och bra och det gör Viktor med. Han var så klart den som fick välja film idag.
I morgon väntar träning, dock utan Viktor...
I morgon väntar träning, dock utan Viktor...
Så där
Gipset på plats.
Viktor väntar på gips
Lite lätt trött efter massa timmar på akuten.
Gips
på benet har Viktor nu. Trist men så kan det vara ibland. Det hela började när en glad Viktor ringde mig på eftermiddagen och frågade om inte Miranda kunde komma hem från fritte så att de kunde åka pulka ihop i snön som fallit. Denna vinter har ju varit lite snål med vit markbeläggning så jag förstår hans lycka över äntligen kunna åka lite. En halvtimme senare ringer han och undrar om han får skruva ihop julklappsboben han fått av sina pappa. Självklart säger jag, det är ju jättekul om du hinner åka någonting på den i vinter. En timme senare ungefär kommer jag hem, hinner precis in genom dörren och konstaterar att barnen måste vara ute. Så jag lägger ifrån mig väskan och går ut och tittar bort mot backen. Då ser jag Miranda komma springande gråtandes. Viktor ramlade, han har gjort illa sig får hon fram. Vi går bort mot backen och där ligger han och kommer inte upp, han har gjort illa foten när han ramlade av boben. Jag får upp honom på fötter och hängandes på mig tar vi oss till slätmark och därifrån drar jag hem honom på boben. In och får av sko och strumpa och ser hur utsidans fotknöl mer liknar en golfboll.
Ringer såklart in till sjukvårdsupplysningen och får vänta 20 minuter på att en lagom trevlig sjuksköterska svarar. Drar scenariot för henne och säger att jag vill in och få en plåt på det här. Har ju redan fattat att det minst är en rejäl stukning och kryckor som väntar. Iväg med Miranda till moster (tur att hon bor nära) och så far vi till Västerås. Väl där är akuten inrättad tillfälligt i en anna del av huset vilket gör att jag parkerar lite för långt bort för Viktor att gå. Som tur är går en snäll man och hämtar en rullstol när han ser hur vi knappt tar oss fram.
In, anmäler och sen väntan, först in till en sjuksköterskan, sen mer väntan, in till ortoped och då får han foten lindad och remiss till röntgen. Väntan igen och sen upp på röntgen. Tillbaka ner på akuten och då hamnar Viktor liggandes på en brits för att foten ska ha högläge. Nu väntar vi på röntgensvar och väntar lite till. Till slut blir vi hämtade och hamnar då rakt in i rummet med gips och kryckor. Lite förvånad blir jag då jag trodde en stukning, kanske någon ligamentskade eller så men inte benbrott. Den snälla ortopeden meddelar dock att jo, benet är brutet, och det går rakt igenom, men det ligger kvar rätt så gips på det blir det. Lite paff blir jag, och Viktor med. Sen blir det ytterligare väntan innan han väl får på gipset och så till slut får vi åka hem, med återbesök om en vecka, och gips som ska sitta i fyra veckor.
Viktor som ändå varit rätt tålmodig under hela vistelsen på akuten är då rätt trött på att vara där och vill hem. En sväng förbi McD blir det ändå för att vi ska få i oss något till försenad kvällsmat. Hemma är vi ca 23.30. Puh!
Ringer såklart in till sjukvårdsupplysningen och får vänta 20 minuter på att en lagom trevlig sjuksköterska svarar. Drar scenariot för henne och säger att jag vill in och få en plåt på det här. Har ju redan fattat att det minst är en rejäl stukning och kryckor som väntar. Iväg med Miranda till moster (tur att hon bor nära) och så far vi till Västerås. Väl där är akuten inrättad tillfälligt i en anna del av huset vilket gör att jag parkerar lite för långt bort för Viktor att gå. Som tur är går en snäll man och hämtar en rullstol när han ser hur vi knappt tar oss fram.
In, anmäler och sen väntan, först in till en sjuksköterskan, sen mer väntan, in till ortoped och då får han foten lindad och remiss till röntgen. Väntan igen och sen upp på röntgen. Tillbaka ner på akuten och då hamnar Viktor liggandes på en brits för att foten ska ha högläge. Nu väntar vi på röntgensvar och väntar lite till. Till slut blir vi hämtade och hamnar då rakt in i rummet med gips och kryckor. Lite förvånad blir jag då jag trodde en stukning, kanske någon ligamentskade eller så men inte benbrott. Den snälla ortopeden meddelar dock att jo, benet är brutet, och det går rakt igenom, men det ligger kvar rätt så gips på det blir det. Lite paff blir jag, och Viktor med. Sen blir det ytterligare väntan innan han väl får på gipset och så till slut får vi åka hem, med återbesök om en vecka, och gips som ska sitta i fyra veckor.
Viktor som ändå varit rätt tålmodig under hela vistelsen på akuten är då rätt trött på att vara där och vill hem. En sväng förbi McD blir det ändå för att vi ska få i oss något till försenad kvällsmat. Hemma är vi ca 23.30. Puh!
Några bilder
från gårdagen då Miranda premiärred i grupp. Hon fick Daniella, en jättesnäll och trevlig ponny som passar perfekt för någon som ska lära sig rida. Hon går snällt dit hon ska och travar när hon ska och springer inte iväg eller för fort eller annat. Helt perfekt. Mirandas respons på att det varit lättare än hon trodde innan att rida sjäv bevisar bara ponnyns storhet i det här fallet. Vi ska dock återkomma till den saken när hon ridit ett tag till och testat fler hästar.
Tränar på att stå upp, jag gick bredvid i början.
Ridlärare Lena instruerar.
Kan du krama hästen?
Dags att ställa upp.
Så var det slut för den här gången.
Tränar på att stå upp, jag gick bredvid i början.
Ridlärare Lena instruerar.
Kan du krama hästen?
Dags att ställa upp.
Så var det slut för den här gången.
Mot stallet
... och vidare, eller det var visst mot oändligheten det skulle vara. Filmcitat är dock ganska underhållande. Idag ska vi dock strax styra mott stallet. Fast inte för att ha voltige, utan för att Miranda ska rida sin första lektion. Eller ja, hon har ju ridit förr, både hos Kerstin och på en prova-på men nu ska hon få börja i ridgupp, så gissa om jag har en spänd tjej som går på nålar just nu. Bäst jag ser till att klä på mig och åka innan hon kryper ur skinnet alldeles, just nu springer båda två runt runt, med Tuss efter och så tjuter de nåt om syskon-kärlek? Hmm...
Trött, tröttare...
...Anna! Är matt i pälsen och rätt slut av att hostan blossade upp alltför mycket under eftermiddagen. Har haft en rätt bra dag på jobbet annars, vilket känns superskönt, men hostan tar helt enkelt kål på mig. Så nu är det soffan resten av kvällen.
Simma lugnt!
Simma lugnt!
Det gick!
Och det betydligt snabbare än jag trott, så här här ni nu ett klipp från dagens träning. Vad Carro gör i början har jag ingen aning om, lyckades klippa bort en bit i mitten som ni märker vilket iofs var avsiktligt men övergången i filmen blev så där. Ljud fick den med! Tror dock jag måste tala om för mina små kameramän och kvinnor att fokusera på att filma det som händer och sker på hästen, Tovas suveräna stående kom liksom bort ;)
Tränat
har vi gjort idag, några man kort då Karre fortfarande måste vila efter sin lunginflammation. Hon är dock rejält saknad nu. Pau hade sängproblem tror jag och Amanda hade teoripass i skolan men vi som var där jobbade på med lite grund och så passade vi på och körde de kürblock vi kunde i skritt. Carro var nog rejält trött efter tror jag. Sonen hade med sin nya mobil och vi testade filma lite men eftersom min dator inte riktigt vill samarbeta just nu och jag är lite för trött för att ha tålamod för att klappa den medhårs så får det vara tills i morgon, eller någon annan dag då jag har tid och ork att klura ut vad som gick fel.
Dagens bedrifter stod Tova och Miranda för, Tova gjorde sitt bästa stå någonsin i galopp, stabilt och upprätt med snygga armar och Miranda gjorde för första gången avgång helt själv i galopp från Sparris, landade superfint och mjukt bredvid som om hon aldrig gjort något annat. Applåd till dem!
Dagens gäng!
Dagens bedrifter stod Tova och Miranda för, Tova gjorde sitt bästa stå någonsin i galopp, stabilt och upprätt med snygga armar och Miranda gjorde för första gången avgång helt själv i galopp från Sparris, landade superfint och mjukt bredvid som om hon aldrig gjort något annat. Applåd till dem!
Dagens gäng!
Måndagsträning
Ikväll är det träning igen, hoppas vi kommer ihåg allt från i lördags, det är lika spännande varje gång. Mina mer erfarna voltigörer är ganska vana nu med att det är deras jobb att komma ihåg sina övningar men det brukar vara värre med de nya. Det intressanta är ju att om man har ett lag med 6 voltigörer så blir det ganska många övningar per voltigör för mig att komma ihåg men om de ska komma ihåg sina egna övningar så är det inte riktigt lika mycket för var och en. Och egentligen är det väl det minsta man kan begära, att folk ska komma ihåg sina övningar, eller?
Idag
Ja idag, blev det då Ohlssons, inget köp men väl uttittande av tre tyger jag verkligen vill ha på dräkter. Dock är alla tre tygerna väldigt glittriga vilket visserligen är fint men med heldräkt i glitter förtar det liksom showeffekten lite. De har inga enfärgade lycratyger så jag lär leta reda på ett bastyg någon annanstans eller helt börja om. Känns så där med tanke på hur snygga de tygerna är. Jobbigt läge när man fastnar så för något men måste tänka om lite, eller kanske mycket.
Leta tyg är inte helt enkelt, finns en nätbutik jag köpt från förut så det blir nog dem igen.
Leta tyg är inte helt enkelt, finns en nätbutik jag köpt från förut så det blir nog dem igen.
Bilder från träningen 21/1
Tack hamrerkvoltige
för länktipset om livevoltige! Njuter just nu för fulla muggar http://www.clipmyhorse.de/de/live/channel/1/
Lite mer
om dagens träning. Vi började som jag skrev en timme tidigare än vanligt för att se till att vi kom vidare med vårt kürarbete som lite grann hade fastnat. Nu har vi då en bas, vi körde igenom den 3-4 gånger på bocken och två gånger på hästen i skritt. Vissa positioner och även övningar körde vi rakt av i galopp, sånt som vi gjort liknande förut. Ett par saker är jag riktigt nöjd med, sätter vi dem kan det bli kanon. Vi har fortfarande en del att jobba fram, handrörelser, tema, någon avgång så att inte alla blir liknande, kanske någon övergång med. Konstaterade efteråt att vi nog inte har någon som sitter på halsen, är det bra eller dåligt egentligen? Vi får väl se. Eftersom vi går upp i klass så har vi ju inga treövningar med, men jag har kikat på var vi kan tänkas stoppa in en eller annan beroende på hur det går för oss under våren.
Lag två var fyra stycken idag. De kämpar på med lilla Ronny som nästan höll sig i skinnet hela passet, han blev lite nervös när det var några barn som smög runt bland hindren, på andra sidan väggen. Det köper jag dock att han spookar lite för. Han fick gå grundsits och kvarn i galopp. Annars körde de knästå, svingar och en enkel enkel två-övning som han skötte sig utmärkt i. En av dem satt på halsen och den andra på ryggen och så turades de om att gå upp på knä. Mest för att testa lite och se hur liten Ronny reagerade.
Hoppas på att Pao loggar in med sina bilder hon tog idag, dock vill vi inte riktigt visa allt av vår kür än. Vi får väl se vad hon lägger ut. Lär dock putta på henne på fb för att hon ska komma till skott gissar jag.
Lag två var fyra stycken idag. De kämpar på med lilla Ronny som nästan höll sig i skinnet hela passet, han blev lite nervös när det var några barn som smög runt bland hindren, på andra sidan väggen. Det köper jag dock att han spookar lite för. Han fick gå grundsits och kvarn i galopp. Annars körde de knästå, svingar och en enkel enkel två-övning som han skötte sig utmärkt i. En av dem satt på halsen och den andra på ryggen och så turades de om att gå upp på knä. Mest för att testa lite och se hur liten Ronny reagerade.
Hoppas på att Pao loggar in med sina bilder hon tog idag, dock vill vi inte riktigt visa allt av vår kür än. Vi får väl se vad hon lägger ut. Lär dock putta på henne på fb för att hon ska komma till skott gissar jag.
Dagens träning
Nyss hemkommen från träning med båda lagen. Startade en timme tidigare idag med lag 1 för att få lite styr på küren på trähästen och nu har vi en klart bättre bas att utgå ifrån. Sen får vi se hur mycket den utvecklas och förändras på vägen. Kan bli rätt bra om vi bara sätter allt. En del gammalt, en del nytt förhoppningsvis en vettig blandning. Kändes som det nu men vi måste köra den lite mer innan det går att säga om vi upprepar oss för mycket. Det mesta funkade dessutom i skritt rakt av, annat var klurigare.
Nu väntar tacos, kanske fyller på lite mer sen.
Nu väntar tacos, kanske fyller på lite mer sen.
Hur tränar man sin katt?
Har ju två katter, så ingen av dem borde känna sig ensam dock. Men visst är det lite fränt?
Spargos sommar i Munktorp
Hej, nu är det min tur att debutera i bloggen...
Hittade en bild på Spargo sen i somras, då han fann kärleken. Han var tokkär, men tyvärr så var den inte alltid besvarat, då det mesta var på Pyrets (stoet) villkor.
Tror att lillpojken trivdes rätt så bra på landet, där han kunde flörta med flickan och göra en av sakerna som han tycker om mest, att äta. Han började tillochmed att gilla och bli borstad, vilket han inte tycker är så skönt. Dock så åt han inte upp sig så mke som han hade kunnat, då Pyret och han sparng så mycket i hagen att de börjde att bilda spår... Så då fick de komma till en ny hage på ett nytt försök på att de skulle äta upp sig.
Som Anna skrev tidigare så gjorde vi rätt så mycket för att Spargo skulle busa av sig i skogen, då man har hört historier om hur han har kastat av massvis med människor. Jag och Carro tänkte då kolla honom, hur busig han var. Vi hade hittat en perfekt galoppväg i skogen, så då var det bara dags att galoppera och busa, men inte en endaste liten bock kom... Vi försökte, men inget kom, snällare häst(som han uppförde sig då) får man leta efter, han gjorde som man sa hela tiden och visade inga tendenser på några dumheter. Då dagen kom för hans hemfärd, så blev det en ledsen Pyret som hade haft en rolig sommar med Spargo. Jag är nog inte den enda som gärna tar hand om hästen någon mer gång, då han var riktigt trevlig att hantera och rida :)
// Amanda
Lag 1
Tänkte göra en kort presentation av lag 1. De har redan fått i uppgift att de ska presentera varandra så vi får se när ni får mer ingående presentationer, tills vidare får ni hålla till godo med denna.
I lag 1 har vi sju voltigörer i varierande åldrar. Det är Karolina Larsson, Paulina Peterson, Amanda Thunman, Caroline Hederstedt, Viktor Andreasson, Towa Svensson och Josephine Hellström. Under 2009 och 2010 tävlade vi som mellanklasslag men i år kommer vi att gå upp i svårklass.
Karolina kallas Karre och det är ett resultat av att vi redan hade en Carro i laget och Karolina kändes för långt att hojta när hon sitter på hästen. Karre fyller 14 i år men är redan längst i laget. Hon är envis och ger sig aldrig om hon vill klara av något. Det kan också bli en hel del skratt och fniss emellanåt.
Paulina eller Pao är näst äldst i gänget. Hon är stark som sjutton, väldigt hjälpsam och har en väldigt positiv inställning till träning och är målinriktad. Pao har också tävlat en hel del hoppning, bland annat på Le Marquis som vi tidigare hade till voltigen. Pao har även tävlat individuellt innan vi fick ihop ett helt lag.
Amanda är driven och motiverad, älskar att träna och tävla. Hon har också tävlat individuellt innan laget. Tidigare har även båda Amandas systrar gått i voltige så hela familjen Thunman vet vad voltige handlar om. När hon inte tränar så pluggar hon på Ullvigymnasiet.
Caroline, Carro är äldst i laget och har tränat voltige länge. Hon har varit med genom Hallstas upp och nergångar, hängt kvar och har nu en självklar roll i laget. Hon är inte längst men väldigt stark och trygg på hästen. Hennes största sorg är troligen att hon aldrig fått vara flygare i laget. Carro jobbar som sjuksköterska i Västerås.
Viktor, nybliven tonåring som är son till tränare Anna och i princip fötts med voltige i blodet. I vilket fall har han deltagit i träningarna sen innan han kunde gå själv. Viktor ställer upp när det behövs och kämpar på så mycket han kan.
Towa är en av våra nykomlingar i laget. Hon klev in i laget under hösten 2011 och har utvecklats i rasande fart. Hon är envis och tar utmaningar på största allvar och ger sig inte i första taget.
Josephine, Josse är som ett sprudlande kvicksilver. Hon är också ny i laget och vår flygare. Tuff och modig ger hon sig på nya övningar.
Ja, där har vi dem, lag 1. Glada, trevliga, underbara ni som gör mig glad och får mig att orka kämpa vidare, år efter år. Puss på er!
I lag 1 har vi sju voltigörer i varierande åldrar. Det är Karolina Larsson, Paulina Peterson, Amanda Thunman, Caroline Hederstedt, Viktor Andreasson, Towa Svensson och Josephine Hellström. Under 2009 och 2010 tävlade vi som mellanklasslag men i år kommer vi att gå upp i svårklass.
Karolina kallas Karre och det är ett resultat av att vi redan hade en Carro i laget och Karolina kändes för långt att hojta när hon sitter på hästen. Karre fyller 14 i år men är redan längst i laget. Hon är envis och ger sig aldrig om hon vill klara av något. Det kan också bli en hel del skratt och fniss emellanåt.
Paulina eller Pao är näst äldst i gänget. Hon är stark som sjutton, väldigt hjälpsam och har en väldigt positiv inställning till träning och är målinriktad. Pao har också tävlat en hel del hoppning, bland annat på Le Marquis som vi tidigare hade till voltigen. Pao har även tävlat individuellt innan vi fick ihop ett helt lag.
Amanda är driven och motiverad, älskar att träna och tävla. Hon har också tävlat individuellt innan laget. Tidigare har även båda Amandas systrar gått i voltige så hela familjen Thunman vet vad voltige handlar om. När hon inte tränar så pluggar hon på Ullvigymnasiet.
Caroline, Carro är äldst i laget och har tränat voltige länge. Hon har varit med genom Hallstas upp och nergångar, hängt kvar och har nu en självklar roll i laget. Hon är inte längst men väldigt stark och trygg på hästen. Hennes största sorg är troligen att hon aldrig fått vara flygare i laget. Carro jobbar som sjuksköterska i Västerås.
Viktor, nybliven tonåring som är son till tränare Anna och i princip fötts med voltige i blodet. I vilket fall har han deltagit i träningarna sen innan han kunde gå själv. Viktor ställer upp när det behövs och kämpar på så mycket han kan.
Towa är en av våra nykomlingar i laget. Hon klev in i laget under hösten 2011 och har utvecklats i rasande fart. Hon är envis och tar utmaningar på största allvar och ger sig inte i första taget.
Josephine, Josse är som ett sprudlande kvicksilver. Hon är också ny i laget och vår flygare. Tuff och modig ger hon sig på nya övningar.
Ja, där har vi dem, lag 1. Glada, trevliga, underbara ni som gör mig glad och får mig att orka kämpa vidare, år efter år. Puss på er!
Inte jag inte...
Planen var ju Ohlssons... men inte då. Jag blev hemma och hostade mig själv ut och in istället. Mysigt värre.
Hinner jag?
Tror ni jag hinner till Ohlssons idag då? Med min tidsoptimism så är det ju inte helt säkert då. Har ju försökt ta mig dit hela veckan men inte lyckats. Det handlar ju om prioritering så klart. Jag prioriterar dåligt eller bra beroende på hur man ser det. Jobbet har fått gå före.
Hur var det nu?
Ok, så Roffe tog välförtjänt hem Jerringpriset och hela ridsportsverige jublar. Själv skrek jag rakt ut av glädje när det stod klart att han verkligen fick det. Så fantastiskt och stort för svensk ridsport. Sen kom det bittra trista när flera stora tidningar menade att ridsport inte är en riktig idrott, hästen borde fått priset, det är bara sponsrade fjortisar som röstat och jag vet inte allt som skrivits senaste 48 timmarna. Mycket är det helt klart.
Idag har de till och med lyckats få upp hästrädde Lasse Anrell så att han kunnat skritta över 15 cm med ledare. Kontentan är ändock att ridsporten fått mycket uppmärksamhet och många har uttryckt sin frustration över den otroligt låga nivån som funnits i debatten, man ser argument som borde försvunnit någon gång i tonåren senast. Jag minns själv hur jag som 13/14 år försökte hävda ridsportens utbredning i Sverige för killarna i klassen som skrattade bort allt jag sa. När jag berättade att ridsport är en av de tre största idrotterna i Sverige fick jag slängt i ansiktet, vadå, efter marsvinshoppning då eller. Lite så ser det ut i kommentatorsfälten på de stora tidningarna nu. Det är tragiskt att vuxna människor måste vara så missunsamma och tråkiga mot sådant som de inte kan eller förstår.
Men stopp en sekund nu... hur bemöter häst-Sverige själva vissa av grenarna inom ridsporten. Jag vet ju hur man fått försvara sin egen gren många gånger, definitivt fler än tre. Men jag vet också hur snacket går om andra grenar, de man inte kan eller förstår och jag funderar nu på vad det är med människor som gör att man nödvändigtvis måste snacka ner sånt man inte vet något om. Kan man inte försöka vara lite öppen i sinnet i stället? Man kanske rent av kan lära sig något nytt, och roligt? Men om man hela tiden skjuter allt konstigt, annorlunda och avvikande ifrån sig, utan att ge det en chans, eller åtminstone respektera de som faktiskt gillar sin sport, då tror jag man missar något.
En av förmånerna jag haft under 2011 är att erbjuda prova-på voltige för flera grupper som normalt sett aldrig skulle komma på tanken att ens prova. Och vet ni, de allra flesta tyckte det var kul att prova, vissa tyckte det var synd att de inte testat förr, andra gillade tanken på att kunna skryta om att de en gång i tiden faktiskt stått på en häst, någon fortsatte efter att ha provat. Alla måste inte älska allt, alla kan inte tycka om allt eller göra allt, men om man ger det en chans och provar, så vet man åtminstone vad man pratar om när man tycker till om saker.
Idag har de till och med lyckats få upp hästrädde Lasse Anrell så att han kunnat skritta över 15 cm med ledare. Kontentan är ändock att ridsporten fått mycket uppmärksamhet och många har uttryckt sin frustration över den otroligt låga nivån som funnits i debatten, man ser argument som borde försvunnit någon gång i tonåren senast. Jag minns själv hur jag som 13/14 år försökte hävda ridsportens utbredning i Sverige för killarna i klassen som skrattade bort allt jag sa. När jag berättade att ridsport är en av de tre största idrotterna i Sverige fick jag slängt i ansiktet, vadå, efter marsvinshoppning då eller. Lite så ser det ut i kommentatorsfälten på de stora tidningarna nu. Det är tragiskt att vuxna människor måste vara så missunsamma och tråkiga mot sådant som de inte kan eller förstår.
Men stopp en sekund nu... hur bemöter häst-Sverige själva vissa av grenarna inom ridsporten. Jag vet ju hur man fått försvara sin egen gren många gånger, definitivt fler än tre. Men jag vet också hur snacket går om andra grenar, de man inte kan eller förstår och jag funderar nu på vad det är med människor som gör att man nödvändigtvis måste snacka ner sånt man inte vet något om. Kan man inte försöka vara lite öppen i sinnet i stället? Man kanske rent av kan lära sig något nytt, och roligt? Men om man hela tiden skjuter allt konstigt, annorlunda och avvikande ifrån sig, utan att ge det en chans, eller åtminstone respektera de som faktiskt gillar sin sport, då tror jag man missar något.
En av förmånerna jag haft under 2011 är att erbjuda prova-på voltige för flera grupper som normalt sett aldrig skulle komma på tanken att ens prova. Och vet ni, de allra flesta tyckte det var kul att prova, vissa tyckte det var synd att de inte testat förr, andra gillade tanken på att kunna skryta om att de en gång i tiden faktiskt stått på en häst, någon fortsatte efter att ha provat. Alla måste inte älska allt, alla kan inte tycka om allt eller göra allt, men om man ger det en chans och provar, så vet man åtminstone vad man pratar om när man tycker till om saker.
Trötthet
Den lurar där bakom, gämmer sig i mörkret och så plötsligt slår den till. Min är dock inte så osynlig för närvarande, den är konstant närvarande. Idag hade jag dessutom huvudvärk så när mina elever frågade mig hur jag mådde idag var mitt svar, vill ni ha det artiga eller det ärliga svaret? Gissa vad de svarade? Väldigt gulliga är de i alla fall.
Efter ett besök hos tandläkaren och intagande av supergod pasta med kräftstjärtar (tror iaf den var god, mina smaklökar är ju i halvdvala för närvarande) så däckade jag totalt, sov dryga två timmar och vaknar strax efter 20 och tror att jag sovit hela natten, märklig känsla. Mina inlägg jag planerat hit får således vänta lite till. Någon gång blir det väl av hoppas jag.
Nu ska jag sova lite till, tröttheten vinner ikväll...
Efter ett besök hos tandläkaren och intagande av supergod pasta med kräftstjärtar (tror iaf den var god, mina smaklökar är ju i halvdvala för närvarande) så däckade jag totalt, sov dryga två timmar och vaknar strax efter 20 och tror att jag sovit hela natten, märklig känsla. Mina inlägg jag planerat hit får således vänta lite till. Någon gång blir det väl av hoppas jag.
Nu ska jag sova lite till, tröttheten vinner ikväll...
Historisk dag!
Rolf-Göran Bengtsson tog precis hem ett av de största idrottspriserna som finns inom svensk idrott. Jerringpriset där svenska folket hjälper till att ta fram den som de anser gjort den största prestationen i år (2011). Rolf-Göran tog i somras hem ett EM-guld i hoppning i Madrid, något som faktiskt skrevs om i mer än bara tidningen Ridsport. Svensk ridsport som är en av de tre största idrotterna i Sverige har nu fått ett fantastiskt erkännande.
För några år sedan såg jag Rolf-Göran på Ryttargalan, efter att han hade tagit OS-silver. Han tog hem varenda pris han var nominerad för. Men det var ju ridsportens firmafest, väl så hedervärt helt klar, men här var det nu hela den svenska idrottsvärlden. Fantastiskt och klart rörande och inte minst historiskt för ridsporten som idrottsgren. Han är väl värd all uppmärksamhet och heder. Hans prestation är svår att förstå, men helt magisk!
För några år sedan såg jag Rolf-Göran på Ryttargalan, efter att han hade tagit OS-silver. Han tog hem varenda pris han var nominerad för. Men det var ju ridsportens firmafest, väl så hedervärt helt klar, men här var det nu hela den svenska idrottsvärlden. Fantastiskt och klart rörande och inte minst historiskt för ridsporten som idrottsgren. Han är väl värd all uppmärksamhet och heder. Hans prestation är svår att förstå, men helt magisk!
Tyger
Ska försöka hinna förbi Erikslund i morgon, måste in på Ohlssons tyger och se om jag kan få tag i provbitar. Klämma och känna på kvalitén samt fundera färger igen. Lär räkna lite på tygåtgången också.
Svårt att veta vad man vill ha och vad som blir bra, många aspekter att väga in finns det. För oss är det bra om vi kan använda dräktyerna mer än ett år, det ska funka på killar och tjejer, stora som små och mot en brun häst. Bruna hästen känns dock som han klär i allt tror jag. Så det är kanske det minsta problemet ändå. Men att bestämma sig bara , jösses jag tar ju en halvtimme på mig att välja te liksom.
Svårt att veta vad man vill ha och vad som blir bra, många aspekter att väga in finns det. För oss är det bra om vi kan använda dräktyerna mer än ett år, det ska funka på killar och tjejer, stora som små och mot en brun häst. Bruna hästen känns dock som han klär i allt tror jag. Så det är kanske det minsta problemet ändå. Men att bestämma sig bara , jösses jag tar ju en halvtimme på mig att välja te liksom.
Dagens träning
Fokus på kür skulle det vara och det blev det också. Dock kom vi kanske inte riktigt så långt som vi ville göra och vi la in en stå/saxrunda på slutet men annnars var det bara kürrelaterat. Vi hittade några övergångar som kan funka bättre och andra som kanske inte går fullt så bra.
Vi lyckades dessutom roa publiken på läktaren som fick njuta av vissa mer och andra mindre graciösa övningar. Kanske dags att ta inträde till våra måndagsshower?
På lördag blir det ännu mer kür, vi kör en timme extra för att hinna med ett redigt trähästpass och få ihop allt. Så på med tänkarhattarna, nu kör vi så det ryker!
Vi lyckades dessutom roa publiken på läktaren som fick njuta av vissa mer och andra mindre graciösa övningar. Kanske dags att ta inträde till våra måndagsshower?
På lördag blir det ännu mer kür, vi kör en timme extra för att hinna med ett redigt trähästpass och få ihop allt. Så på med tänkarhattarna, nu kör vi så det ryker!
Spargo
The one and only Mr Sparrisson eller Spargo S som han egentligen heter. Han är en holländsk import född 1999 efter Jaquardo-Vanitas. Han kom till Hallsta RK 2006 och har sedan dess gått i ridskoleverksamheten och gjort sig ett namn som en trevlig, om än något bekväm dressyrhäst och faktiskt även i omgångar agerat avkastarkung. Det är inte helt lätt att föreställa sig när man vet hur voltigetjejerna försökte få honom till bus i somras. De slet och Sparris lufsade på i samma tempo utan att ens vifta på örat.
2009, innan SM blev vår älskade Kisen halt. Tyvärr fick vi honom inte frisk innan SM utan de tre individuella vi hade fick gå på andra hästar. Efter SM saknade vi fortfarande häst och det var då vi började träna på Spargo. Allt gick så bra att vi vågade oss på att tävla när han bara gått en månad, och även det gick jättebra.
Här är hans fjärde träning så ni kan se hur duktig han var.
En månad senare hade några fler poletter trillat ner och det gick så här.
Efter den första tävlingen på hösten tränade vi hela vintern och kom igång på riktigt som lag. Så under 2010 startade vi i mellanklass. Under 2011 fortsatte vi i mellanklass och Spargo gick sitt första SM. Nu i år 2012 satsar vi på svår klass.
Spargo är en väldigt trevlig personlighet om än något bufflig ibland, hans huvudintresse är mat, han kan helt enkelt inte få för mycket. Han äter dessutom det mest, digestivekex och pepparkakor slinker gärna ner.
Han har en sak som han inte gillar och det är att bli borstad, han hatar det verkligen och han skulle garanterat krypa ur skinnet om han kunde när han blir borstad. Något som kan bli problem när man gillar lera.
Tur att vi har en bra spolspilta i stallet! Bilden kommer från Sanne.
I voltigen är han stabil och trygg och en riktig kämpe. Vår pärla! Vi är så glada och tacksamma över att han ställer upp för oss i ur och skur. Numer så börjar han vara rutinerad och vet mycket väl vad som förväntas av honom.
2009, innan SM blev vår älskade Kisen halt. Tyvärr fick vi honom inte frisk innan SM utan de tre individuella vi hade fick gå på andra hästar. Efter SM saknade vi fortfarande häst och det var då vi började träna på Spargo. Allt gick så bra att vi vågade oss på att tävla när han bara gått en månad, och även det gick jättebra.
Här är hans fjärde träning så ni kan se hur duktig han var.
En månad senare hade några fler poletter trillat ner och det gick så här.
Efter den första tävlingen på hösten tränade vi hela vintern och kom igång på riktigt som lag. Så under 2010 startade vi i mellanklass. Under 2011 fortsatte vi i mellanklass och Spargo gick sitt första SM. Nu i år 2012 satsar vi på svår klass.
Spargo är en väldigt trevlig personlighet om än något bufflig ibland, hans huvudintresse är mat, han kan helt enkelt inte få för mycket. Han äter dessutom det mest, digestivekex och pepparkakor slinker gärna ner.
Han har en sak som han inte gillar och det är att bli borstad, han hatar det verkligen och han skulle garanterat krypa ur skinnet om han kunde när han blir borstad. Något som kan bli problem när man gillar lera.
Tur att vi har en bra spolspilta i stallet! Bilden kommer från Sanne.
I voltigen är han stabil och trygg och en riktig kämpe. Vår pärla! Vi är så glada och tacksamma över att han ställer upp för oss i ur och skur. Numer så börjar han vara rutinerad och vet mycket väl vad som förväntas av honom.
Träna ikväll
Fokus på kür ska det bli har jag tänkt. Måste kolla om vi kan boka in ett längre lördagpass snarast också och färdigställa så vi kan börja köra på riktigt på hästen, just nu har vi mest testat runt lite. Mer inspiration krävs så det blir en stund på Youtube innan det är dags för jobb.
Just ja
Planer för hemträning måste fixas också, och samtal till kommunen för att se om vi kan få tag i en hall här ett par veckor, extraträningar på G!
Borde
Jupp, så är det! Jag borde ha gjort en hel massa saker idag, inklusive att göra några nya inlägg till bloggen. Har ett gäng idéer kvar och lite presentationer som ska göras och så men idag blev det helt enkelt inte av. Kan meddela att virus inte är att leka med, har ju hostat och snorat sen före jul och är rätt trött på det nu. Trött överhuvudtaget pga virusskrället. Passar ytterst dåligt just nu med tanke på att jag har massa saker jag vill få omvandlat och sätta igång med på andra områden med.
Vi ska för övrigt dra igång ytterligare en Ullmaxvända för att försöka få in ännu mer pengar, en ständig kamp om de där slantarna men det finns ständigt hål att stoppa i så man får liksom inte stanna upp. Kommer själv investera i ännu mer strumpor, är superdupernöjd med de jag köpte för att ha i stallet, inte frusit nåt alls om tårna med de på och jag kan garantera att jag är en riktig fryslort som normalt sett fryser jämt. Nu har ju vi turen att vårt ridhus håller hyfasd värme, tänker på alla stackare i oisolerade, ouppvärmda ridhus, för deras del är det nog ganska bra att vi haft en såpass mild vinter ändå. Hur som helst är det varmt om fötterna med ullstrumpor så nu blir det några par att ha till vardags också. Så om det är någon som känner sig frusen om fötterna vet ni vem ni ska shoppa av, det går ju till ett bra ändamål så klart.
Träning på G i morgon, hoppas många kommer, vi måste klura mer kür, massor mer!
Ljuvliga sommar, kom snart!
Vi ska för övrigt dra igång ytterligare en Ullmaxvända för att försöka få in ännu mer pengar, en ständig kamp om de där slantarna men det finns ständigt hål att stoppa i så man får liksom inte stanna upp. Kommer själv investera i ännu mer strumpor, är superdupernöjd med de jag köpte för att ha i stallet, inte frusit nåt alls om tårna med de på och jag kan garantera att jag är en riktig fryslort som normalt sett fryser jämt. Nu har ju vi turen att vårt ridhus håller hyfasd värme, tänker på alla stackare i oisolerade, ouppvärmda ridhus, för deras del är det nog ganska bra att vi haft en såpass mild vinter ändå. Hur som helst är det varmt om fötterna med ullstrumpor så nu blir det några par att ha till vardags också. Så om det är någon som känner sig frusen om fötterna vet ni vem ni ska shoppa av, det går ju till ett bra ändamål så klart.
Träning på G i morgon, hoppas många kommer, vi måste klura mer kür, massor mer!
Ljuvliga sommar, kom snart!
Träning
Så har vi haft vår första lördagsträning för året. Vi passade även på att ha ett litet möte innan där vi tog upp några saker inför årets säsong. Till att börja med är det nu officiellt att vi ska tävla svår klass! Det blir riktigt kul att se hur pass vi kan hävda oss likväl som de nya koeffecienterna träder i kraft vilket kan ge intressanta utslag. Vi ska ha hemmatävling den 27 maj vilket kommer bli jättekul. Dessutom ska vi dra igång en ny Ullmaxomgång nu som ska skickas in i mars så se till att shoppa nu!
På träningen blev det återigen lite hoppövningar på marken. Lite upphopp, sving och stå blev det i galoppen. Sen körde vi sax och alla kommer nu runt i tillbakasaxen, kanon!
Lag 2 hade första träningen för året, tre man starka, varav en ny tjej. De var på hugget och även Ronny, som busade lite extra.
Känns skönt att vi är igång på riktigt, nu ska vi bara fixa till lite mer planering så vi får till det vi vill och når våra mål.
På träningen blev det återigen lite hoppövningar på marken. Lite upphopp, sving och stå blev det i galoppen. Sen körde vi sax och alla kommer nu runt i tillbakasaxen, kanon!
Lag 2 hade första träningen för året, tre man starka, varav en ny tjej. De var på hugget och även Ronny, som busade lite extra.
Känns skönt att vi är igång på riktigt, nu ska vi bara fixa till lite mer planering så vi får till det vi vill och når våra mål.
Fredag den trettonde
Otursdag om man är skrockfull, fast är det verkligen det? Enligt aftonbladet stämmer det inte alls tydligen, de har kollat upp statistik på olyckor som inträffar just detta datum och menar att det är en turdag?!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14207386.ab
Hur är det med skrockfullheten? Själv kan jag lägga nycklar på bordet utan att det bekommer mig det minsta men jag går inte under stegar och ser jag en svart katt så kommer det ett tvi tvi tvi. När det gäller hästeriet så vill jag alltid ha udda antal knoppar på hästen, annars ger det otur och säger någon lycka till så säger jag inte det där lilla ordet på fyra bokstäver som börjar på T. Fix idé eller skrock? Hur som så kommer jag fortsätta att inte säga det. Så om ni tycker att jag är oartig som inte tackar, sorry, men det har med min skrockfullhet att göra.
Fullt ös
Preis så har min dag varit, fullt med jobb och skolarbete. Då är det lite svårt att hinna allt det där roliga, som att skriva här. Har dock tänkt en hel del på voltigen idag eftersom vi ska ha möte på lördag, dags att gå igenom lite mål, tävlingsterminen och annat smått och gott.
Bjuder på lite fler bilder från mitt arkiv.
Alltid lika kul att leka på trähästen
Bjuder på lite fler bilder från mitt arkiv.
Alltid lika kul att leka på trähästen
Idag
Ingen träning idag, men väl lite kalas ändå. Viktor fyllde 13 under jullovet men då var han hos sin pappa i Stockholm så idag passade vi på att fira honom. Dessutom gav jag mig på att baka under eftermiddagen, dels så blev det tårta men också macarons. Små söta, helt underbara!
Skador
Aldrig kul med sånt förstås, och kunde jag se till att de aldrig hände så skulle jag ge en hel del för det. Nu kan jag bara göra allt som står i min makt för att det inte ska hända förstås och försöker jag så klart. I somras innan SM knakade det till i sonens knä och nu idag, ett drygt halvår senare har vi äntligen fått träffa ortopoden. Vi försökte dock tjuva till oss en tid redan igår men då hade ju jag läst fel och stod något förvirrad på mottagningen och insåg att jag var där fel dag. Idag var vi välkomna iaf och fick träffa en väldigt trevlig läkare som böjde, klämde och kände på Viktors knän.
Så vad blev det för dom då, jo, även om röntgen uppvisat Schlatter så är det inte det han har ont av utan det här sitter högre upp. Så tejpning eller stöd under knät, nya sulor i skorna och styrketräning för låren är det som står på schemat från nu. Sen är det bara att hoppas att han blir starkare och att knäna håller i princip men läkaren trodde nog det skulle gå bara han får mer lårmuskler. Så nu ska vi sätta fart på de där spaghettibenen!
Viktor i somras.
Så vad blev det för dom då, jo, även om röntgen uppvisat Schlatter så är det inte det han har ont av utan det här sitter högre upp. Så tejpning eller stöd under knät, nya sulor i skorna och styrketräning för låren är det som står på schemat från nu. Sen är det bara att hoppas att han blir starkare och att knäna håller i princip men läkaren trodde nog det skulle gå bara han får mer lårmuskler. Så nu ska vi sätta fart på de där spaghettibenen!
Viktor i somras.
Dagens träning
Då var vi igång igen då, två saknades men resten var vid gott mod och kämpade på. På begärna körde vi stående och bakåtsvingar. Spargo kändes riktigt fräsch och fin, jättekul! Laget körde på precis som de brukar, lite skakigt i ståövningarna, särskilt när man ska byta plats med varandra men annars var allt bra. Att göra saxarna åt höger var spännande, vi brukar så klart göra saker i båda varv men kanske inte vända på själva övningen. Gick dock utmärkt!
Tyvärr hade ingen kamera med sig idag men nu har de informerats om mina förväntningar på dem som ivriga paparazzis och hoppas därför se lite inlägg från dem. Måste bara komma på hur vi kan sätta olika signaturer vid inläggen, google is my friend!
Tyvärr hade ingen kamera med sig idag men nu har de informerats om mina förväntningar på dem som ivriga paparazzis och hoppas därför se lite inlägg från dem. Måste bara komma på hur vi kan sätta olika signaturer vid inläggen, google is my friend!
Idag
JA, äntligen, nu är det dags för första träningen efter långa julvilan. Hoppas alla är taggade till tänderna, eller förresten, taggiga tänder vill jag inte att ni ska ha, men vara lite pepp och på det är bra. Sen får vi se vad det blir, har inte riktigt en klar bild av vad vi ska göra idag men det brukar lösa sig.
Kreativa på bocken i väntan på prisutdelning i Sala
Shopping
En kvinna kan aldrig har för många par skor och en häst aldrig för många schabrak. Eller hur var det nu? Jag gillar visserligen schabrak men då jag inte använder det själv så ofta blir det sällan sådana inköp. Istället kan det bli ett täcke, benlindor eller varför inte som idag ett träns. Tyvärr hade ju Spargo sönder sitt träns när vi var i Köping och då Hööks inte har några reservdelar till försäljning så kändes det lite trist. Tränset var relativt nytt och han hade hunnit använda det max 5 gånger under hösten. Nu hade dock Hööks rea så då passade jag på att inskaffa ett nytt av samma sort. Tyckte liksom han passade ganska bra i det, eller vad tycker ni?
Spargo i Sala hösten 2011
Som alltid när det är rea riskerar man komma hem med mer saker än man tänkt sig, vilket i och för sig är ganska trevligt men kan göra lite hål i plånboken. Den här gången tycker jag dock att priset var så bra att jag helt enkelt inte kunde låta bli. Därför har vi nu en snygg boxgardin som vi kan använda när vi är iväg och tävlar. Dock vet jag inte riktigt om Sparris kommer att uppskatta mitt nyförvärv då han brukar trivas rätt bra med att kika ut och se vad som händer runtikring.
Boxgardinen
Spargo i Sala hösten 2011
Som alltid när det är rea riskerar man komma hem med mer saker än man tänkt sig, vilket i och för sig är ganska trevligt men kan göra lite hål i plånboken. Den här gången tycker jag dock att priset var så bra att jag helt enkelt inte kunde låta bli. Därför har vi nu en snygg boxgardin som vi kan använda när vi är iväg och tävlar. Dock vet jag inte riktigt om Sparris kommer att uppskatta mitt nyförvärv då han brukar trivas rätt bra med att kika ut och se vad som händer runtikring.
Boxgardinen
Får vi lov...
...att presentera ponnyn Ronny, eller Bliksem som han egentligen heter.
Han är en C-ponny född 1998 och kom till ridskolan 2006. Ronny är född i Holland. Han började användas till voltigen under hösten 2011 och trots sin skeptiska uppsyn har han visat sig vara en mycket bra häst för de mindre voltigörerna. Han har en mjuk och fin galopp som gör att de kan känna sig trygga på hans rygg. Han är söt och rar, om än något ängslig ibland. Jag tycker att han har vissa genetiska likheter med en surikat, andra har sagt att han är som en korsning mellan Lille Skutt och Nasse. Nu råkar jag gilla Nasse rätt mycket så det kanske är därför jag gillar lilla Ronny-Ponnyn med tefatsögonen. För lite fånig är han allt ibland den lilla räkan.
Han är en C-ponny född 1998 och kom till ridskolan 2006. Ronny är född i Holland. Han började användas till voltigen under hösten 2011 och trots sin skeptiska uppsyn har han visat sig vara en mycket bra häst för de mindre voltigörerna. Han har en mjuk och fin galopp som gör att de kan känna sig trygga på hans rygg. Han är söt och rar, om än något ängslig ibland. Jag tycker att han har vissa genetiska likheter med en surikat, andra har sagt att han är som en korsning mellan Lille Skutt och Nasse. Nu råkar jag gilla Nasse rätt mycket så det kanske är därför jag gillar lilla Ronny-Ponnyn med tefatsögonen. För lite fånig är han allt ibland den lilla räkan.
Dräkter
Är så grymt sugen på nya dräkter till laget och när jag var på Erikslund nu under jullovet hittade jag ett par tyger som jag var så nära att bara inhandla rakt av. I grönt och brunt! det låter helt bisarrt när man ser det i text så men det var så fränt ihop. Funderar på om jag ska åka dit igen och typ köpa ett par mindre bitar och provsy en dräkt i. Tycker det är rätt kul att sy men har egentligen inte alls tid med det just nu. Vi kanske ska dra ihop en systuga hemma hos mig en helg och se vad vi kan tänkas få ihop. Jag gillar dock fortfarande våra andra dräkter, de gör sig snyggt på hästen. Rätt enkla i modellen men det var vad jag kunde komma på där och då för att kunna skapa enhetliga dräkter till alla. Tycker det är svårt att få allt att se lika ut annars. Det där med mönster är inte min starkaste sida. Ibland blir det ganska bra ändå och ibland inte alls så bra. Gillar färgerna och idén med det jag sydde till Miranda till DM i Sala men jag skulle ändå ha ändrat på vissa detaljer om jag hade gjort om den igen.
Miranda i sin DM-dräkt
Miranda i sin DM-dräkt
Se framåt
Just nu känns det ganska avlägset med tävlingar men det betyder ju inte att man inte längtar. Vi är dock långt ifrån klara, alldeles för långt faktiskt men förhoppningsvis faller bitarna på plats när vi kommer igång igen. Fram till dess (vilket är bara till på måndag) får jag nöja mig med att grotta ner mig i musik och voltigeklipp på youtube. Behöver massor med ny inspiration och idéer för att få ihop allt på en bra nivå. Det är inte helt klart än men tanken är nog att vi satsar på svår klass i år. Vi har tillräckligt många voltigörer som är tillräckligt bra för det och vi har en häst som fungerar för det, äntligen! Vi ska också ta oss lite tid att gå igenom allas mål och försöka sätta upp individuella mätbara mål för alla så att vi kan utvärdera våra framgångar så småningom.
När det gäller lag 2 så hoppas jag på att de ska komma ut och tävla lite smått i lätta klassen, både i skritt och galopp. Det beror ju lite grann på ponnyn då hur det går. vet faktiskt inte alls hur han beter sig på bortaplan. Han var dock väldigt duktig på vår hemmatävling i höstas. Så där att det nästan kändes fånigt att han inte fick gå annat än träning. Man kan ju inte vara säker dock och det är så otroligt viktigt att de kan känna sig trygga med tanke på att de själva är orutinerade.
Hamre april 2011
När det gäller lag 2 så hoppas jag på att de ska komma ut och tävla lite smått i lätta klassen, både i skritt och galopp. Det beror ju lite grann på ponnyn då hur det går. vet faktiskt inte alls hur han beter sig på bortaplan. Han var dock väldigt duktig på vår hemmatävling i höstas. Så där att det nästan kändes fånigt att han inte fick gå annat än träning. Man kan ju inte vara säker dock och det är så otroligt viktigt att de kan känna sig trygga med tanke på att de själva är orutinerade.
Hamre april 2011
Magiskt
Vissa ögonblick är helt magiska, när man känner att allt flyter, det rullar på och stämmer. Känslan är helt obeskrivlig. Om man har tur att få titta på ett av de där ögonblicken kan man nästan känns samma sak. Tiden liksom stannar upp och man är bara här och nu.
Ett sådant ögonblick är för mig EM 2009 i Bökeberg, Malmö. Lagfinalen var helt fantastisk och vi fick se absolut toppklass på voltige. Sverige körde jättebra och fick en fin placering.
Det starkaste minnet för mig var dock Österrike. Deras kür kändes ny och fräsch, stark och innovativ. Musiken passade dem perfekt och de hade ett väl genomarbetat tema.
Ett sådant ögonblick är för mig EM 2009 i Bökeberg, Malmö. Lagfinalen var helt fantastisk och vi fick se absolut toppklass på voltige. Sverige körde jättebra och fick en fin placering.
Det starkaste minnet för mig var dock Österrike. Deras kür kändes ny och fräsch, stark och innovativ. Musiken passade dem perfekt och de hade ett väl genomarbetat tema.
Musik
Att välja musik är ett ständigt dilemma och det känns som man alltid är för sent ute på något sätt. Å ena sidan vill jag gärna ha ny fräsch musik för att få en modern känsla på det vi gör. Sen är det ju vissa låtar som bara talar till en. Så var det med den låt som låg till grunden för vår kür förra året. För mig var den låten så otroligt stark, något som säkerligen är sammanknutet med filmen den kommer ifrån. In the name of the father är en film som bygger på en sann händelse. När jag såg filmen tillsammans med klassen så tog den liksom andan från en. Man märkte hur hela klassen blev berörda av allt det som huvudpersonen Gerry Conlon råkade ut för. Daniel Day-Lewis spelar huvudrollen med stor inlevelse och passion. Om ni inte har sett filmen vill jag inte avslöja för mycket annat än att jag verkligen kan rekommendera den.
Här är låten ur filmen som vi använde förra året i küren. Den får en klart starkare betydelse när man förstår ursprunget på den.
Just nu sitter jag återigen och lyssnar på musik, inte helt säker åt vilket håll vi vill gå i år. Skulle vara fränt att göra något helt oväntat musikmässigt, samtidigt som det såklart ska passa oss som lag.
Här är låten ur filmen som vi använde förra året i küren. Den får en klart starkare betydelse när man förstår ursprunget på den.
Just nu sitter jag återigen och lyssnar på musik, inte helt säker åt vilket håll vi vill gå i år. Skulle vara fränt att göra något helt oväntat musikmässigt, samtidigt som det såklart ska passa oss som lag.
Ditt och datt
Häromdagen skrev jag om de voltigeklubbar som har bloggar men jag vill gärna slå ett slag för andra klubbar med. Titta in på voltige.nu där det förutom information om voltige finns länkar till andra klubbar och även tips om var man köpa utrustning, dräklter och annat. Sidan drivs av voltigekommittén och är designad av Kim Nordin. Om ni saknar något på sidan så hör av er, er klubb kanske inte finns med eller så är det något annat ni känner borde finnas där.
Förutom att driva Hallsta Voltige så sitter jag i nationella voltigekommittén och engagerar mig mer än gärna i att sprida denna fantastiska sport. Blev enormt glad när jag såg en kommentar här om en före detta voltigör i en klubb jag hjälpte för några år sedan som nu befinner sig i Norge och där i sin tur sprider voltigen vidare. En av de saker som berör mig med voltigen är just det här hur hjärtat liksom stannar kvar i sporten länge. det är svårt att slita sig från den helt. Även om man själv inte är aktiv längre så får i alla fall jag intrycket att voltigen finns kvar där som något man minns med glädje och värme.
Nu börjar i alla fall jag längta efter att komma igång med träningen igen, kommer dock behöva klä på mig så jag ser ut som en michelingubbe för att hålla mig varm och inte förvärra min elaka hosta som jag dragit på mig. Förhoppningsvis tar mina fantastiska voltigörer med sig kamera så vi kan få in lite bilder från träningar här på bloggen. Tänkte försöka få dem att skriva lite också, fast det vet de inte om än... undrar vad som funkar bäst? Piska eller morot?
Förutom att driva Hallsta Voltige så sitter jag i nationella voltigekommittén och engagerar mig mer än gärna i att sprida denna fantastiska sport. Blev enormt glad när jag såg en kommentar här om en före detta voltigör i en klubb jag hjälpte för några år sedan som nu befinner sig i Norge och där i sin tur sprider voltigen vidare. En av de saker som berör mig med voltigen är just det här hur hjärtat liksom stannar kvar i sporten länge. det är svårt att slita sig från den helt. Även om man själv inte är aktiv längre så får i alla fall jag intrycket att voltigen finns kvar där som något man minns med glädje och värme.
Nu börjar i alla fall jag längta efter att komma igång med träningen igen, kommer dock behöva klä på mig så jag ser ut som en michelingubbe för att hålla mig varm och inte förvärra min elaka hosta som jag dragit på mig. Förhoppningsvis tar mina fantastiska voltigörer med sig kamera så vi kan få in lite bilder från träningar här på bloggen. Tänkte försöka få dem att skriva lite också, fast det vet de inte om än... undrar vad som funkar bäst? Piska eller morot?
Minnen från en svunnen tid
Hittade före julhelgen en del gamla bilder från länge länge sen... typ på dinosauriernas tid när vi levde i grottor. Nåväl försökte fotografera av bilderna, med blandat resultat men det kan ju vara skoj kanske och se om någon känns igen?
På den gamla goda?! tiden.
Kvaliteten lämnar mycket att önska tyvärr.Men lilltjejen kanske någon sett förr?
Om jag inte minns fel så hette hästen Rudolf.
Ett bekant ansikte där månne?
Många år har det hunnit bli, jag började på Hallsta RK 1995 och snart börjar det väl växa mossa på mig. Voltigörer och hästar har kommit och gått genom åren. Om någon vill dela med sig av gamla bilder så går det bra att maila dessa till [email protected].
Några av de ridskolehästar jag minns så här på rak arm, Hagbard, Malin, Pablo, Yster, Chiquita, Rosette, Fallon, Mattis, Gazmartini och Margo. Mattis var väl den vi hade längst tid och även den häst vi tog med oss ut när vi så smått började tävla.
Sen kom eran med alla Kerstins hästar, Fleur, Nelly, Villiday, Viveka och sist men långt ifrån minst älskade Le Marquis, "Kisen" en av de där speciella hästarna som för evigt kommer ha en särskild plats i mitt hjärta. Tänk vilken tur vi hade som fick äran att låna alla dessa hästar!
På den gamla goda?! tiden.
Kvaliteten lämnar mycket att önska tyvärr.Men lilltjejen kanske någon sett förr?
Om jag inte minns fel så hette hästen Rudolf.
Ett bekant ansikte där månne?
Många år har det hunnit bli, jag började på Hallsta RK 1995 och snart börjar det väl växa mossa på mig. Voltigörer och hästar har kommit och gått genom åren. Om någon vill dela med sig av gamla bilder så går det bra att maila dessa till [email protected].
Några av de ridskolehästar jag minns så här på rak arm, Hagbard, Malin, Pablo, Yster, Chiquita, Rosette, Fallon, Mattis, Gazmartini och Margo. Mattis var väl den vi hade längst tid och även den häst vi tog med oss ut när vi så smått började tävla.
Sen kom eran med alla Kerstins hästar, Fleur, Nelly, Villiday, Viveka och sist men långt ifrån minst älskade Le Marquis, "Kisen" en av de där speciella hästarna som för evigt kommer ha en särskild plats i mitt hjärta. Tänk vilken tur vi hade som fick äran att låna alla dessa hästar!
Inte bara vi
Det finns ju massor av voltigeklubbar i landet, och tur är väl det! Massor av härliga människor som möts tillsammans i och med voltigen för alla de möjliga och omöjliga äventyr. Några av dem bloggar och jag tänkte ge er lite länkar för att ni ska hitta till dem.
Om någon klubb nu känner sig glömd och vill påpeka att de också har en blogg och vill få en plats i ett av våra inlägg så släng bara iväg ett mail till [email protected] eller så kan ni peta in en kommentar!
Då så, de bloggar jag i nuläget brukar titta in på med jämna mellanrum är
Hamres blogg på hamrerkvoltige.blogg.se
Stockholms blogg stockholmvoltige.blogg.se
Uppsalas blogg voltigeskoj.blogg.se
Laholms blogg laholmsvoltige.blogg.se
Salas blogg www.nogg.se/salavoltige
Trevlig lässtund tillönskas alla!
Om någon klubb nu känner sig glömd och vill påpeka att de också har en blogg och vill få en plats i ett av våra inlägg så släng bara iväg ett mail till [email protected] eller så kan ni peta in en kommentar!
Då så, de bloggar jag i nuläget brukar titta in på med jämna mellanrum är
Hamres blogg på hamrerkvoltige.blogg.se
Stockholms blogg stockholmvoltige.blogg.se
Uppsalas blogg voltigeskoj.blogg.se
Laholms blogg laholmsvoltige.blogg.se
Salas blogg www.nogg.se/salavoltige
Trevlig lässtund tillönskas alla!
Snart så
... japp det närmar sig att köra igång igen. Nu har jag skickat ut info till alla våra voltigörer att vi kör igång. den 9/1 är det lag 1 som tränar och den 14/1 är det premiär för lag 2. Vi har dessutom några nya på väg in i lag 2 vilket är jättespännande och roligt. Jag ser verkligen fram emot att komma igång igen, det känns som vi har massor att göra och planera inför året. Vi måste sammanställa alla mål som lag 1 skrev och titta på tävlingssäsongen. Sen det roliga jobbet med att färdigställa küren. Jag hoppas alla kommer med massa kreativa nya idéer till den då vi behöver tänka lite nytt och fräscht. Som jag dock brukar säga så är ju inte en kür en färdig produkt utan en pågående process vilket gör att man ständigt letar förbättringar stora som små.
För de som vill beställa overaller och klubbkläder så finns det mer information gällande detta på www.hallstaridklubb.se annars kan man bege sig till Sportringen i Hallsta så kan man titta och prova.
Från hemmatävling i oktober
För de som vill beställa overaller och klubbkläder så finns det mer information gällande detta på www.hallstaridklubb.se annars kan man bege sig till Sportringen i Hallsta så kan man titta och prova.
Från hemmatävling i oktober
Vad hände 2011?
Runt nyår brukar vara ett bra tillfälle att minnas saker som hänt under året. Så tänker man tillbaka på det som hänt och kan då nästan återuppleva känslan som infann sig när det hände.
Så vad hände egentligen i Hallsta Voltige 2011?
Vi började året med en ny voltigegjord som var mycket efterlängtad. 
Här är en av bilderna som skickades ner till det tyska sadelmakeriet som vi beställde gjorden från.
Under våren etablerade vi oss ordentligt i mellanklassen och det kändes som vi var rejält på G. Det enda som drog ner oss då var att Jesse inte kunde vara med på grund av sitt knä.
Hamre april 2011
Ju närmare SM vi kom ju tyngre blev det dock, genrepet i Sala innan SM blev inte alls som vi tänkt och Spargo kändes rätt seg och trött. Efter Sala gjorde vi allt för att ladda om batterierna och lät Spargo ha en lugn uppladdning med mycket mat och försök till bus.
https://www.facebook.com/video/video.php?v=10150230472486596
Om man vrider upp volymen lite hör man Carros försök till glada tillrop. Huruvida det började hända något eller ej låter jag vara osagt.
Så var det då dags för den stora höjdpunkten på året. SM i Uppsala där Hallsta för första gången deltog med ett lag, tidigare år har vi haft med individuella och vi har haft jättekul men detta kändes extra speciellt. Särskilt med sonen Viktor med inne på banan. Vi nådde inte riktigt upp till den nivå vi hade hoppats på och med en häst som inte riktigt samarbetade under dagens första kür så blev det för svårt att höja upp sig andra dagen, då küren dock kändes mycket mycket bättre.
Mer utförligt om detta kan ni läsa här: http://www5.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_416587/cf_95890/SM%202011.PDF
Efter en välförtjänt vila var det så nya tag igen och vi slussade in två nya voltigörer i laget, Josse och Towa. Här är deras premiär i laget på Salas tävling i september: http://www.youtube.com/watch?v=xxM9rDHHbuM
Ett nytt lag har startats, och en ny häst, eller snarare ponny har tränats upp. Lilla Ronny med tefatsögonen har lärt sig massor under hösten.
Vi genomförde även den första voltigetävlingen på Hallsta sedan 2006! Vilket supergäng och vilken fantastisk dag det blev. Jesse rapporterade om tävlingen här: http://www5.idrottonline.se/HallstaRK-Ridsport/Voltige/Resultat2011/HemmaTavling1610/
Här är också klippet från küren på hemmatävlingen, känslan var helt grym inne på banan! http://www.youtube.com/watch?v=bGZsTJPdo6k&feature=mfu_in_order&list=UL Henke måste nog trimmas lite vad det gäller filmningen dock ;)
På DM i sala i november tävlade vi också, där startar man individuellt och vår egen Paulina knep en bronspeng i sin klass!
Under december var det så dags för juluppvisningar i samband med lucia. Många sjuka och borta gjorde att Carro H var ensam av de större och fick köra med alla små själv, riktigt styrkeprov!
Vi var även på tur till Köping, min gamla hemmaklubb där jag inte varit på många år. En riktig nostalgitripp att stå i det ridhuset igen. Där visade vi upp SM-küren igen. http://www.youtube.com/watch?v=wWmvOhInOxc Karre fick extra mycket motion när hon fick ta ett varv till efter pisken som stod kvar i hörnet.
Under året har vi delat mycket tid i ridhuset tillsammans, vi har kämpat och slitit och jobbat tillsammans för att komma vidare, nå högre och kunna sätta upp nya mål tillsammans. Jag är så oerhört tacksam att ni vill dela det jobbet med mig Karre, Pau, Manda, Carro, Viktor, Towa och Josse, ni är underbara!
