Ditt och datt
Häromdagen skrev jag om de voltigeklubbar som har bloggar men jag vill gärna slå ett slag för andra klubbar med. Titta in på voltige.nu där det förutom information om voltige finns länkar till andra klubbar och även tips om var man köpa utrustning, dräklter och annat. Sidan drivs av voltigekommittén och är designad av Kim Nordin. Om ni saknar något på sidan så hör av er, er klubb kanske inte finns med eller så är det något annat ni känner borde finnas där.
Förutom att driva Hallsta Voltige så sitter jag i nationella voltigekommittén och engagerar mig mer än gärna i att sprida denna fantastiska sport. Blev enormt glad när jag såg en kommentar här om en före detta voltigör i en klubb jag hjälpte för några år sedan som nu befinner sig i Norge och där i sin tur sprider voltigen vidare. En av de saker som berör mig med voltigen är just det här hur hjärtat liksom stannar kvar i sporten länge. det är svårt att slita sig från den helt. Även om man själv inte är aktiv längre så får i alla fall jag intrycket att voltigen finns kvar där som något man minns med glädje och värme.
Nu börjar i alla fall jag längta efter att komma igång med träningen igen, kommer dock behöva klä på mig så jag ser ut som en michelingubbe för att hålla mig varm och inte förvärra min elaka hosta som jag dragit på mig. Förhoppningsvis tar mina fantastiska voltigörer med sig kamera så vi kan få in lite bilder från träningar här på bloggen. Tänkte försöka få dem att skriva lite också, fast det vet de inte om än... undrar vad som funkar bäst? Piska eller morot?
Förutom att driva Hallsta Voltige så sitter jag i nationella voltigekommittén och engagerar mig mer än gärna i att sprida denna fantastiska sport. Blev enormt glad när jag såg en kommentar här om en före detta voltigör i en klubb jag hjälpte för några år sedan som nu befinner sig i Norge och där i sin tur sprider voltigen vidare. En av de saker som berör mig med voltigen är just det här hur hjärtat liksom stannar kvar i sporten länge. det är svårt att slita sig från den helt. Även om man själv inte är aktiv längre så får i alla fall jag intrycket att voltigen finns kvar där som något man minns med glädje och värme.
Nu börjar i alla fall jag längta efter att komma igång med träningen igen, kommer dock behöva klä på mig så jag ser ut som en michelingubbe för att hålla mig varm och inte förvärra min elaka hosta som jag dragit på mig. Förhoppningsvis tar mina fantastiska voltigörer med sig kamera så vi kan få in lite bilder från träningar här på bloggen. Tänkte försöka få dem att skriva lite också, fast det vet de inte om än... undrar vad som funkar bäst? Piska eller morot?
Kommentarer
Postat av: liza, hamre
Fint inlägg!
Kan meddela att jag länge försökt få mina kära lagkamrater att driva vår blogg framåt... dock utan framgång. Men dina kanske säger annat ;-)
Trackback
