Fortuna Voltige

Bättre sent än aldrig sägs det ju. Hoppas att ni håller med mig om det.

 

Förra året, ja vad ska man säga om det. För mig som har tränat Hallstas lag i så många år och slitit i vått, torrt, kallt och varmt var det ett fantastiskt år. Det var året då jag äntligen fick springa in på banan med mitt alldeles egna svårklasslag. Det är något jag längtat efter i många år så att stå där på SM och känna att vi tillsammans faktiskt var där och deltog kändes underbart. Att vi dessutom kunde göra det efter den oro vi kände efter allt strul på NM kändes nästan overkligt.

 

Vi gick verkligen från katastrof till topp på bara några veckor och det jobb vi gjorde för att mentalt fixa det var definitivt värt det när man tittar i backspegeln. Vi lyckades hålla fokus på målet och ta oss igenom allt det jobbiga.

 

Vi lyckades dessuom med något mer. Under vårt första år som svårklasslag presterade vi riktigt bra poäng. På SM var det 6.181 och vid en senare tävling på hösten nådde vi 6.270. Vi som bara tränar två gånger i veckan för att ha kul ihop typ.

 

Jag är så glad!